Ett gyllene minne från roskilde som dyker upp så här i efterhand är bilden av killen som släpar sig fram genom leran (som alla andra).
Han har köpt sig en nachoslåda med smält ost och ser oerhört nöjd ut. Och så nyser han. Rakt på/ner i sin nachoslåda. Det finns inte en chans att han missar nachoslådan, för han håller den rakt under hakan. Till råga på allt håller han på att tappa balansen. Hahaha.
Min undran var då och är fortfarande, åt han upp nachosen? Tänkte han överhuvudtaget på att han nös på sin precious nachoslåda? Var det någonsin ett bekymmer om han gjorde det? Struntade han i det helt? Gav det extra krydda till smaken? Eller bara extra ostighet?
